Olivier Py

Olivier Py föddes i Grasse 1965 och är verksam som författare, regissör och skådespelare. Efter sin examen, en så kallade khâgne, började han på ENSATT (École nationale supérieure des arts et techniques du théâtre) och sedan, år 1987, på National Higher Conservatoire of Dramatic Art. Dessutom studerade han teologi på katolska institutet. 1988 sattes hans första pjäs upp, Des Oranges et des ongles regisserad av Didier Lafaye på Théâtre Essaïon. Samma år grundade Py sitt första egna teaterkompani, L'inconvénient des boutures och satte där upp sina egna verk. Det var bland annat Gaspacho, un chien mort (1990); Les Aventures de Paco Goliard (1992); La Jeune Fille, le diable et le moulin efter bröderna Grimms berättelse (1993); La Servante, histoire sans fin, en serie av fem pjäser samt fem kortare stycken som presenterades i sin fulla längd på 24 timmar på festivalen i Avignon 1995 samt på Manufacture des Oeillets i Ivry 1996; Le Visage d'Orphée som spelades på Centre Dramatique National i Orléans och senare på festivalen i Avignon 1997 framför påvepalatset. Olivier Py regisserade även verk av Elizabeth Mazev (Mon père qui fonctionnait par périodes culinaires et autres, 1989 samt Les Drôles, 1993) och Jean-Luc Lagarce (Nous les héros, 1997).

I juli 1998 blev Py ledare för Centre Dramatique National/Orléans-Loiret-Centre där han satte upp verk som Requiem pour Srebrenica som turnerade i Frankrike, forna Jugoslavien, Kanada, USA och Jordanien. Där satte han även upp L'Eau de la Vie, en andra version av La Jeune fille, le diable et le moulin (1999), L'Apocalypse joyeuse (2000), Épître aux jeunes acteurs (2001) samt Au Monde comme n'y étant pas (2002). Andra regissörer började nu sätta upp hans verk, som till exempel Michel Raskine med Théâtres på Théâtre du Point du jour i Lyon 1998, Stéphane Braunschweig med L'Exaltation du labyrinthe på Théâtre National de Strasbourg 2001 och Robert Sandoz med La Servante i Neuchâtel 2004. Paul Claudels Le Soulier de satin, som Olivier Py satte upp i sin helhet i Orléans i mars 2003, sattes senare även upp på Théâtre National de Strasbourg, Théâtre de la Ville, Grand Théâtre de Genève samt på Edinburgh festivalen 2004. 2005 skapade han en trilogi, Les Vainqueurs, som turnerade till Théâtre National Populaire, Villeurbanne, Ferme du Buisson, Avignon festivalen och till Paris. Samma år satte Olivier Py upp A Cry from heaven av Vincent Woods på Abbey Theatre i Dublin. 2006 bjöds Py in av Jean-Michel Ribes till Théâtre du Rond-Point för att presentera La Grande Parade de Py, sex uppsättningar skrivna och regisserade av honom själv: L'Eau de la Vie; La Jeune fille, le diable et le moulin; Épître aux jeunes acteurs; Les Vainqueurs; Chansons du Paradis perdu samt ett nytt verk - Illusions comiques. Den spelades även i Orléans, Lille, Strasbourg, Sartrouville, Caen, Douai, Lorient, Forbach, Annecy, Reims, Creil samt Bordeaux innan den togs upp igen för att öppna säsongen 2007/2008 på Odéon-Théâtre de l'Europe.

Som avslutning på den 60:e festivalen i Avignon i juli 2006 regisserar Olivier Py en hyllning till Jean Vilar framför påvepalatset, L'Enigme Vilar. Det var på festivalen i Avignon 1996 som han för första gången spelade kabaréfiguren Miss Knife vars sånger, Les ballades de Miss Knife med musik av Jean-Yves Rivaud, har hörts av publik i både Paris, Lyon, New York och Bryssel (skivan finns att tillgå hos Acres Sud). 2012 åkte Miss Knife ut på turné igen med en ny show med musik av Stéphane Leach (en ny skiva kom i oktober 2012). Olivier Py har spelat i uppsättningar regisserade av Jean-Luc Lagarce, François Rancillac, Eric Sadin, Pascal Rambert, Nathalie Schmidt samt i filmer av Jacques Maillot, Cédric Klapisch, Michel Deville, Laurent Bénégui, Peter Chelsom och Noémie Lvovsky. Han spelade dessutom en roll i sin första egna film, Les Yeux fermés, som spelades in 1999 för Arte. 2011 gjorde han novellfilmen Méditerranées för Canal +.

2007 började Py arbeta på Théâtre National de l'Odéon, Théâtre de l'Europe där han 2008 satte upp Aiskylos Orestien efter egen översättning. I december 2008 regisserade han tre berättelser av bröderna Grimm på Ateliers Berthier: l'Eau de la vie; La jeune fille, le diable et le moulin samt den egna La Vraie Fiancée. I januari 2009 översatte han, dramatiserade och satte själv upp De sju mot Thebe efter Aiskylos. Han kallade den "interventionsteater" och tillsammans med de två skådespelarna gick han utanför teaterns väggar och valde att inte rikta sig till en teaterpublik. I mars 2009 satte han återigen upp Le Soulier de Satin av Paul Claudel på Odéon. I september 2009 gjorde han Les Enfants de Saturne på Ateliers Berthier. I februari 2010 översatte, dramatiserade och regisserade han Aiskylos De skyddssökande, även det en "interventionsteater" som de tre skådespelarna först spelade på Odéon och sedan utanför teaterns väggar. I maj 2010 sattes La vraie Fiancée upp på nytt på Ateliers Berthier. I juni 2010, under en turné i Japan, läste Py upp utdrag ur sitt verk Les Vainqueurs på fransk-japanska institutet i Tokyo. I mars 2011 satte han upp Adagio [Mitterrand, le secret et la mort] på Odéons stora scen, och i april 2011 satte han upp en Aiskylos-trilogi med De sju mot Thebe, De skydssökande och Perserna som sedan även turnerade. I september 2011 regisserade han Romeo och Julia på Odéon samt på turné i Frankrike och utomlands och Die Sonne på tyska, ett verk beställt av Volksbüne i Berlin. 2012 kompletterade han sin Aiskylos-svit med verket Den fjättrade Prometheus på Ateliers Berthier.

Trots att Olivier Pys arbete har hyllats av alla lät kulturministern Frédéric Mitterrand den 9 april 2011 tillkännage att han inte skulle förlänga Pys anställning som chef för Odéon-Théâtre de l'Europe, vilket innebär att Py lämnade teatern efter fem säsonger i mars 2012. Åtta dagar efter ministerns tillkännagivande och efter omfattande reaktioner fick Olivier Py ansvar för att leda festivalen i Avignon från september 2013.

Mellan mars 2012 och september 2013 gav han ut en ny skiva och turnerade med Miss Knife samtidigt som han på inbjudan av grekiska nationalteatern i Aten regisserade Vitrioli av författaren Yannis Mavritsakis. Dessutom regisserade han ett flertal operauppsättningar i Europa.

Sedan tio år tillbaka har Olivier Py nämligen även regisserat operor: Friskytten av C. M. von Weber på operan i Nancy (1999), Hoffmans äventyr av Jacques Offenbach (2001) och La Damnation de Faust av Hector Berlioz (2003) på Grand Théâtre de Genève, Le Vase de parfums (musik av Suzanne Giraud, libretto av Olivier Py) på operan i Nantes (2004), Tristan och Isolde och Tannhäuser av Richard Wagner på Grand Théâtre de Genève (2005), Curlew River av Benjamin Britten (i Edinburgh, 2005 samt på Théâtre des Célestins i Lyon 2008), Pelléas och Mélisande av Claude Debussy i Moskva (2007) som även filmatiserades, Rucklarens väg av Igor Stravinsky på Opéra Garnier i mars 2008, Idomeneo av Mozart på festivalen i Aix-en Provence i juli 2009 samt Lulu av Alban Berg på Grand Théâtre de Genève och Gran Teatre del Liceu 2010. 2010 regisserade han Romeo och Julia av Charles Gounod på Nederlandse Opera i Amsterdam samt på Den Kongelige Opera i Köpenhamn i februari 2011. I november 2010 regisserade han Mathis der Maler av Paul Hindemith på Opéra Bastille. 2011 regisserade han Hugenotterna av Giacomo Meyerbeer på Théâtre de la Monnaie i Bryssel. 2012 regisserade han Hamlet av Ambroise Thomas på Theater an der Wien, Ödets makt av Giuseppe Verdi på operan i Köln och Carmen av Georges Bizet på operan i Lyon där han i mars 2013 även regisserade Claude med libretto av Robert Badinter och musik av Thierry Escaich. Samma år regisserade han dessutom Trubaduren av Verdi i München.

Merparten av hans verk är publicerade av Actes Sud, men några verk finns på Solitaires Intempestifs, Grandvaux editions, L'école des loisirs, Bayard samt ARTE éditions. Hans pjäser har översatts till engelska, italienska, tyska, slovenska, spanska, rumänska och grekiska. Tre volymer av hans Théâtre complet har utgivits av Babel. 2012 gav Actes sud ut en politisk essä av honom, Cultivez votre tempête och 2013 kom 1001 définitions du théâtre.

Olivier Py ska skriva och regissera en ny föreställning.
Produceras av Teatro de La AbadíaFestival d'Avignon och Théâtre National/Bruxelles.